Någon slags verklighet

 
Tumblr
 
Golvet är belamrat med kläder. Tre olika högar som betyder "spara", "slänga" och "kanske". Det är inte bara tygstycken, utan också minnen från svunna tider. Något gör det plötsligt svårare att tänka klart.
 
Jag väljer att kasta dig. De framgent som fortfarande vittnar om att jag bryr mig. En ihålig strumpa som ett minne av det som en gång varit. I kanske-högen ligger en scarf. Precis densamma jag hade på mig den där söndagen. Vilken söndag spelar mindre roll för andra, men för mig är den viktig. Den sparar jag i ett annat arkiv. Någonstans lite längre in i bröstet.
 
Hade jag vetat hur jobbigt det skulle vara att flytta, så hade jag nog börjat tidigare. Rensat ur dig långt innan jag packat samman våra dagar. Nu har jag kastat det mesta. Börjat ett ny och klyschigt liv. Slutat tycka synd om mig själv och bestämt mig för att börja leva. Byta miljö för att såväl byta ut det som påminner om oss. Det finns en annan dubbelsäng där du ännu inte sovit. Ett område där vi aldrig var och en plats där jag kan andas.
 
[Allmänt] | | En kommentar

Flytta ut, byta bo

Jag vill skriva om det här. Fånga varje andetag med dig intill. Dokumentera min näsvishet, såväl som dina kvicka kommentarer. Ta en klunk av de drycker som finns till hands efter gårdagen. Borsta mitt toviga hår, byta ut mina solkiga strumpor.
 
Egentligen vet jag inte varför. Det är ju inte direkt så att det har någon mening. Lägenheten doftar svagt av cigarettrök och duschdörren är numera ur funktion. Det är en vanlig söndag och utanför blåser förändringens vindar. Imorgon ska vi packa våra liv i otympliga resväskor, men vad gör väl det när helgen varit bra? Jag vill väl bara spara det fina just nu. Det som må ha mindre betydelse i det stora hela, men som väger allt tyngre i mitt bagage till veckan.
 
[Allmänt] | | En kommentar

Sorgenfri gate, Hemingway och tårar

 
Tumblr
 
På väg hem. Slår väskan i varje trappsteg på vägen upp. Det kittlar till i näsan, som varje gång innan man är i färd med att börja gråta. Jag vet för att jag frågade en vän, och hon sa att hon kände detsamma. Det har inte varit en dålig dag, snarare en bra med fragment av det sämre.
 
Jag avskyr er två. Främst för det ni har, men såväl för att ni vårdar det med omsorg. Jag avskyr väl mig själv också, till viss del. Kanske för att jag inte förstår. För att jag är utanför er två tillsammans. Vi går förbi Sorgenfri gate som så många gånger förr, men jag vet att inga sorger passerat kvarteret utan att kännas. Jag vet inte ens om jag kan skriva längre. Jag vet inte mycket mer än att det känns på riktigt. 
 
Ernest Hemingway skrev alltid när han var full. Kanske för att han var konstant påverkad. Jag har ju bara tagit två öl. Två öl för att väcka lusten som likväl går hem ensam i renget. Och jag vill så gärna hävda mig, dyrt och heligt lova att ingenting bekommer mig. Men det syns ju så väl. I varje besviken blick som tittar åt ett annat håll för att den måste. I varje klunk av ölet som för längesedan slagit av. Caps lock ber om några sista ord av mening, men jag vet att inte ens markerade bokstäver väcker storslagna tankar. Synen av er två i en dubbelsäng gör inte mycket för världen. Inte ens om jag och Hemingway fick bestämma.
 
Upp