Tryne torsdag

Pressar systematiskt i mig leverpastejmackan. Jag åt den en gång, så nu beställer jag den därefter. Den är inte mycket för världen, men det är ju mitt sätt att agera. Gå på koncept jag vet fungerar. Om den var slut är jag inte säker på att jag hade förmått att sätta mig. Jag tycker inte ens om saltgurka och groddarna fastnar mellan mina framtänder. Groddar? Heter det ens så? Vem kommer på ord som saknar vikt och mening? Jag säger ju att jag har en glugg, mamma.


När jag tröttnat kommer jag mig härifrån. Min knarrande vänstersko vittnar inte om annat. I bakgrunden hörs sorlet av cafépersonal och kunder emellan. Ur högtalarna spelas en radiokanal som tycks vara i behov av uppdatering. Jag vet det för att jag hörde något när min egen musik sög ut de sista sekunderna. Trumslag och skratt därefter. Får jag kalla det för ”min musik”? Kan jag vara så fräck att jag tar patent på det som är någon annans allra innersta?

Jag är en klyscha. Innästlad i mitt eget broderi som bildar mönster jag inte känner till. Det ligger inte i naturen att alltid veta. Vara säker och handla myndigt genom det. Hur kastar man sig ut om man aldrig lärt sig släppa taget? Jag vill tro att det är därför som jag nyttjar din närvaro. Saknar dina händer när de inte finns intill.

[Allmänt] | | Kommentera

Plan B

Jag läste något intressant om reservplaner. Att alltid vara förberedd på andra principer. Det må låta tragiskt. Kännas som ett misslyckande att genom plan B handla i annan riktning. Kanske är det vad jag behöver. Kunna vara kapabel att väga både för- och nackdelar mot varandra. Inte genom att agera annat än källkritiskt. Vara beredd och rusta upp det som förfaller när saker och ting inte går enligt mina beräkningar. Tänka att vägrenen erbjuder fler möjligheter än en. För vad gör det annars till en korsning?


Så jag preparerar. Lindrar eventuella fall med utförliga strategier på vad som skulle ske härnäst. Reservplaner som inte utelämnar varken mig eller mina ambitioner. Går det åt helvete så kan jag alltid skriva. Flytta vidare till en stad med varma vindar. Utöka mina språkliga kunskaper och därefter bli någon jag hellre vill vara. Eliminera det som först gjorde att du fattade tycke för någon jag inte kan stå för.

Det finns en viss motsättning i att leva i nuet och samtidigt konstruera manualer för benbrott på vägen. Men man måste ju få drömma. Arkivera lyckan genom att vara beredd. I varje fall tills jag är säker. Om man nu någonsin blir riktigt övertygad.

[Allmänt] | | En kommentar

Om inte annat

"Jag saknar att ha ett jävla liv. Mening med någonting och händelser som slår omkull mig. Någonting vittnar om att jag är på väg tillbaka. Drömmar tar sin plats och produktiviteten längtar ut. Idag har jag skrivit något av värde. Utan ångestladdning gått upp i tid och fått något gjort. Kanske är det en bra början, om inte annat."
 
Upp