Det finns väl ingenting att hålla

Vi släpper det här nu. Det finns väl ingenting att hålla. Inga konstgrepp att ta för att göra skillnad. Återgå till vad som en gång var, men som utan förbehåll tog en annan vändning. Jag kastas mellan uppenbara restriktioner och att känna fritt. Det är som om jag glömt hur man gör med sådant.
 
Till stor del präglad av självömkande, en annan av att intresse knappast fanns. Ömsom förstående till din längtan efter annat, ömsom likgiltig. Varvar ryckningar i ögonlocken med frenesi. Vet inte vad jag vill, och än mindre om jag bryr mig. Det blir bara så tydligt att vinka farväl till någon som inte vänder sig för att göra detsamma. Fast i ett nät av utebliven kommunikation och obehag när du korsar mitt synfält. Samma ögon som en gång vägrade släppa blicken. Fästa på dig som plötsligt tittar någon annanstans.

Bäst tillsammans

Tack för den här resan. Jag älskar er så mycket.

Liknande inlägg

Prag, politik och Pepsi

Varvar tillvaron med glädjetoppar och hetska politikdiskussioner. Väntar febrilt på valresultatet och tar en förstklassig lunch på Oslos bästa restaurang. Känner hur färgerna sakta kommer tillbaka efter en grådassig start på en tröttsam vecka.
 
Imorgon åker vi till Prag. Jag och mina två favoritpersoner. Ibland behöver man inte mer än en stad med billig öl. Inte mycket mer än samhörighet med de bästa av vänner. Lyckoruset tar långsamt sin form inombords. Från fullständigt demolerad till samma gamla Hanna. Hon som sägs vara en glädjespridare, och som främst gärna titulerar sig som sådan vanligtvis. Kanske väger andras åsikter ingenting. Åtminstone inte förrän man själv känner detsamma.