-

"Nej, den här gången så känns det inte alls bra. Har världens sämsta jävla självkänsla just för tillfället. Vet varken vad jag vill eller vem jag är. Och så tycker jag att jag är en gränslöst tråkig, ful och alldaglig människa. Det är därför jag inte har någon lust att resa på mig över huvud taget just nu.

Medmänsklighet längs handleden

 
Jag ville mest visa upp vad som landade i brevlådan idag. - Två fina armband med båda otroligt viktiga budskap därtill! Humanitet i all sin enkelhet. Våldtäkt och rasism är två av många fruktansvärda påfund som verkligen upprör mig. Två ämnen som inte ens ska behöva diskuteras egentligen, men som vissa människor tydligt förespråkar och avdramatiserat talar om. Därför är det för mig självklart att bära dessa. Inte för att få eloge för att jag stödjer en sund människosyn, utan för att visa andra att det är viktigt. Uppmärksamma. Väcka frågorna. Visa att det ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
 
"Fight rape" är i silverpärlor och "fight racism" är i guld. De kommer båda från hemsidan Treasureisland.se och passar alla handleder på såväl män som kvinnor. Vad kommer till "Fight rape"-armbandet så skänker hemsidan 50% av intäkterna hos varje armband till The Swedish Association of Women’s Shelters and Young Women’s Empowerment Centres. För tillfället är båda slutsålda. Räcker inte det för att stärka argumenten om hur jävla fel fel fel det är med både våldtäkt och rasism?

Uppror

Tumblr
 
Jag vill berätta om klumpen i magen. Den som mynnar ut i kronisk hjärtsvikt och som får varenda liten ven i kroppen att vika sig dubbel. Jag vill bara få det sagt. I detalj förklara att ingen kommer att kunna ersätta honom så länge han finns i mitt liv. Men sådant är inte rättvist. Det är metoder man bara tar till om man verkligen måste. I krissituationer när det känns som om alla inre konstellationer beväpnat sig inför bristningsgränsen. Domedagen och explosionen. När hela kroppen är så upptagen av någon annan att allt det man velat ska betyda något reduceras till bestyr man inte längre kan nyttja.
 
Om jag bara kunde svälja stoltheten. Sköja ner den med förnuftet som styr rädslan att bekänna vad jag så länge har velat. Vad jag fortfarande vill. Trots att jag är beredd att dementera det tills dess att det jag står för inte längre orkar mer. Trots att jag verkligen inte borde.

Liknande inlägg